Stalins tal i Politbyrån 19 augusti 1939

Ur Erkki Hautamäki: Finland i stormens öga, del 1. (Södertälje 2004), sid. 93-95.

(Översättningen är baserad på den version av talet som finns i ryska arkiv.)

 

Frågan om krig eller fred har från vår synpunkt kommit i ett kritiskt skede. Om vi ingår ett avtal om inbördes bistånd med Frankrike och Stor­britannien, så avstår Tyskland från Polen‑frågan och söker "modus vi­vendi" med västmakterna. Ett krigsutbrott skulle härigenom visserligen förhindras, men i fortsättningen kunde händelserna ändå få en farlig karaktär för Sovjetunionen.

 

Om vi accepterar Tysklands förslag om att ingå ett non‑aggressions­avtal, kommer tyskarna naturligtvis att anfalla Polen, varvid Frankrikes och Englands inträde i kriget är oundvikligt. Europa kommer då att hamna i en situation av allvarlig orolighet och oordning.

 

Under denna förutsättning skulle vi ha stora möjligheter att hålla oss utanför en konflikt och då kunde vi för oss själva ordna den mest förmån­liga tidpunkten för att komma med i kriget.

 

De senaste 20 årens erfarenheter visar att den kommunistiska rörelsen under rådande fred i Europa inte har de möjligheter som skulle göra den tillräckligt stark för att ta makten. Vårt partis diktatur är möjlig endast som ett resultat av ett stort krig. Vi måste göra vårt eniga val. Vi måste godkänna det tyska förslaget och artigt avvisa en anglo‑fransk strävan. Den första förmån, som vi får redan genom en sådan lösning, är överta­gandet av Polens territorium ända fram till Warszawas portar, ukrainska Galitzien medräknat.

 

Tyskland tillåter oss full verksamhetsfrihet i de baltiska staterna och motsätter sig inte Bessarabiens återförande till Sovjetunionen. Tyskland är berett att överlåta Rumänien, Bulgarien och Ungern till var in­flytelsesfär. Frågan om Jugoslavien förblir öppen ... Samtidigt måste vi ta till föremål för granskning följderna, ifall Tyskland förlorar eller vin­ner kriget.

 

Tysklands nederlag innebär utan tvekan dess sovjetisering och upp­rättande av en kommunistisk administration. Vi får dock inte glömma att ett sovjetiserat Tyskland har framför sig stora faror, om detta sovjet­system uppstår som följden av ett blixtkrigs nederlag. England och Frankrike ökar då i tillräcklig utsträckning sina resurser för att ta Ber­lin och förhindra att det uppstår ett Sovjet‑Tyskland. Och då är vi inte i tillfälle att komma till våra berlinska bolsjevikkamraters hjälp.

 

Sålunda ligger vår uppgift däri, att Tyskland kan föra ett krig så länge som möjligt i den meningen, att England och Frankrike utmattas och för­svagas så, att de inte längre är i tillfälle att hota Sovjet‑ Tyskland. Det är dock utan vidare klart, att storleken på vår hjälp inte kan bli så omfat­tande att den tömmer våra egna ekonomiska resurser eller försvagar vår armés slagkraft.

 

Samtidigt måste vi bedriva aktiv kommunistisk propaganda i den anglo‑franska alliansen och ‑- uttryckligen i Frankrike. Vi måste förbere­da oss på att partiet i dessa länder är tvingat att under kriget upphöra med sin lagliga verksamhet och "gå under jorden”. Det är för oss full­ständigt klart, att detta arbete kommer att kräva stora offer Men våra franska vänner kommer inte att ge utrymme för tveksamhet. Deras första uppgifter kommer att vara att upplösa och demoralisera armén och krigsväsendet. När denna förberedande verksamhet har genomförts i framgångsrik form, då är Tysklands sovjetisering tryggad och då uppstår kravet på nödvändigheten av Frankrikes sovjetisering.

 

För att förverkliga dessa planer är det nödvändigt att kriget utvidgas så mycket som möjligt och att alla resurser koncentreras just så, att vi kan vara aktiva i Västeuropa och på Balkan.

 

Låt oss nu granska det andra antagandet, med andra ord att Tyskland segrar i kriget. Vissa har i denna fråga ansett det vara självklart, att detta skulle innebära en stor fara för oss. Måhända ligger det en del sanning i denna tanke. Men det vore ett misstag att tro, att denna fara vore så nära och så stor som vissa har inbillat sig. Om Tyskland vinner kriget, är det så svagt vid krigets upphörande, att det tar minst 10 år innan det är berett för en ny militär konflikt. Tysklands huvudsakliga bekymmer kommer att vara övervakning av sina besegrade stater Eng­land och Frankrike för att hålla dessas motståndsrörelser i schack.

 

Å andra sidan får ett segerrikt Tyskland jättestora landområden i sin besittning och måste därför i årtionden arbeta för att gagna dem och för att skapa en tysk ordning. Det är mycket sannolikt, att Tyskland har mycket mer att göra på annat håll än att vända sig mot oss.

 

Det finns ytterligare en sak som betjänar vår säkerhet. I ett besegrat Frankrike kommer det att finnas ett mycket starkt kommunistparti. En kommunistisk revolution kommer oundvikligen att ske där, och vi kan gagna denna situation genom att gå med däri och genom att göra den till var bundsförvant. I fortsättningen kommer alla nationer, som hamnat under det segerrika Tysklands "beskydd", att på samma sätt bli våra bundsförvanter Vi står därför inför ett stort och omfattande arbetsfält ‑- att utveckla en världsrevolution!

 

Kamrater, till handling för sovjetstatens, de arbetandes, hemlandets bästa för att krig skall utbryta mellan Tyskland och det anglo‑franska blocket! Vi måste göra allt för att detta krig blir så långvarigt som möj­ligt och att det försvagar båda parter. Från denna utgångspunkt måste vi godkänna det av Tyskland föreslagna alliansavtalet och verka i samband därmed så, att detta någon dag proklamerade krig skall räcka så länge som möjligt. Det är därför nödvändigt att i de länder, som kommer med i kriget, förstärka propagandaarbetet så, att de skall vara beredda att förlänga krigets varaktighet ...

 

Carl O Nordlings kommentar: Efter att ha åhört Stalins tal beslöt Politbyrån att Kominterns ledare skulle utarbeta instruktioner att delges de utländska kommunistledarna. Nedanstående tidningsnotis innehåller möjligen just dessa instruktioner.

__________________________

 

Ur Helsingforstidningen SVENSKA PRESSEN N:o 207, 8 september 1939, sid. 4.

 

Världskriget främjar världsrevolutionen.

Nonaggressionspakten med Tyskland ett viktigt led i Kominterns planer.

 

M o s k v a, september.

   Samtliga högre kommunistledare i Ryssland och i utlandet erhöllo dagen innan nonaggressionspakten ingicks med Tyskland sig tillsända följande cirkulär, hållet i dialogform:

‑ Ha Kominterns slutmål förändrats?

‑ Nej, Kominterns slutmål är alltjämt detsamma: världsrevolutionen.

‑ Är en världsrevolution för närva­rande möjlig?

‑ Nej alla försök att aktivisera en världsrevolution ha misslyckats.

‑ Kan man inte påskynda världsrevolutionens utbrott genom förstärkt, agitation?

‑ Nej. (Här följa uppräkningar av or­sakerna varför detta är omöjligt i de olika länderna.)

‑ Hur skulle en världsrevolution kun­na påskyndas?

‑ Ett långt krig. (Här följa ingående förklaringar och citat av Marx, Engels och Lenin.)

‑ Är ett europeiskt krig i Kominterns Intresse?

‑ Ja, för så vitt ett dylikt krig banar väg för revolutionen bland massorna. (Här följa citat av Lenin.)  

- Skulle en pakt mellan Sovjet, Eng­land och Frankrike påskynda ett krig?

‑ Nej, en sådan pakt mellan Ryssland och västmakterna skulle förorsaka att Tyskland skulle försaka, att kasta sig in i ett ”militärt” äventyr.

‑ Kommer en tysk‑rysk pakt att på­skynda krigsutbrottet?

‑ Ja, ty på grund av Rysslands neu­tralitet har Tyskland möjlighet att sätta sina planer i verket.

- Vad kommer att ske om Sovjet över huvud inte går med på någon pakt? Vare sig med Tyskland eller England och Frankrike?

‑ Så länge Sovjet icke yttrar sig är en fredlig lösning av konflikten möjlig.

‑ Vad måste Sovjet företaga sig för ett påskynda världsrevolutionen?

‑ Understödja Tyskland, så att Tysk­land kan börja ett krig och sedan söka verka därhän, att kriget blir långvarigt.

   Cirkuläret författades enligt uppgift vid ett sammanträde i Kreml, i vilket deltogo Stalin, Molotov, Vorosjilov, Sjdanov, La­sar, Kaganovitj, Andrejev, Sjvernik, Miko­jan, Berija, Kalinin o. a.

    Cirkuläret har tillkommit för att före­bygga ett missnöje bland kommunistledarna och för att förklara för dem varför pakten med Tyskland tillkommit.

____________________

 

Carl O. Nordling